Exempel på begravningsdikter

Dikter av Pär Lagerkvist

Jag vet att bortom det jag dunkelt anar
finns nya ting, mer sällsamt underbara
än de jag höll förundrad i min hand
Jag vet och jag är rik som ingen
Jag håller i min hand de gåtfullt vissa tingen,
och deras bröder vänta mig i dolda land

– Pär Lagerkvist

Oroas ej, räds ej i
uppbrottstimman.
En vänlig hand lugnt ordnar
båtens segel,
som för dig bort från kvällens
land till dagens.
Gå utan ängslan ner i
strandens tystnad,
den mjuka stigen genom
skymningsgräset.

– Pär Lagerkvist

Det är vackrast när det skymmer
All den kärlek himlen rymmer ligger samlad i ett dunkelt
ljus över jorden, över markens hus
Allt är ömhet, allt är smekt avhänder
Herren själv utplånar fjärran stränder
Allt är nära, allt är långt ifrån
Allt är givet människan som lån

– Pär Lagerkvist

Dikter av Viktor Rydberg

Vad rätt du tänkt, vad du
i kärlek vill,
vad skönt du drömt kan ej
av tiden härjas
det är en skörd som undan
honom bärgas
ty den hör evighetens rike till

– Viktor Rydberg 

Dikter av Karin Boye

Hur känns det, när man får vingar, då man är död, säg, mor?
Först kröker ryggen på sig, den växer så bred och stor.
Sen blir den tyngre och tyngre. Det är som man bar ett berg.
Det rister och det brister i revben och kotor och märg.
Så rätar den upp sig med ett ryck och bär allt, allt.
Då vet man, att man är död nu och lever i ny gestalt.

– Karin Boye 

Dikter av Naima Jakobsson

Det liv är icke längst
som längst varat
Den levat längst, som fyllde
livet bäst.
Den är ej rikast, vilken mest
har sparat
Nej, den är rikast som har
givit mest

– Naima Jakobsson  

Dikter av Bo Setterlind

Plötsligt slocknar en låga
som värmt och givit allt
Ett ljus blåses ut
och plötsligt känns allt så isande kallt
Någonting brister stilla
en röst, en sång dör ut
Och strax förnimmer man tydligt
att ingenting är som förut

– Bo Setterlind 

Säg inte, att ingenting blir kvar
av den vackraste fjärilen livet gav.
Säg inte, att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft, som stoft.
Om fjärilens kropp måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande flykten kvar!

– Bo Setterlind 

Dikter av Johan Olof Wallin

Jordens oro viker för den frid som varar Graven allt förliker Himlen allt förklarar

– Johan Olof Wallin

Dikter av Nils Ferlin

Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm
En droppe som faller i tidernas ström
Den skimrar i regnbågens färg en minut
brister och faller och drömmen är slut

– Nils Ferlin

Dikter av Lasse Berghagen

Det känns så konstigt att tänka
att mitt liv en dag ska ta slut
att den stund jag vandrar på jorden
är en blink, högst en kort minut.
De nätter jag gått med min undran
och dansat den ängsliges vals
betyder för universum
förmodligen inget alls.

Det känns så konstigt att tänka
att mitt liv en dag ska ta slut
till den tysta majoriteten
förpassas jag resolut
Alltför kort är vår stund i livet
men kära, vår kärlek består
våra namn har jag ristat i eken
den lever i minst tusen år.

– Lasse Berghagen 

Dikter av Alf Henrikson

Ibland liksom hejdar sig
tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer.
Alf Henrikson